Jag har inte smält alla intryck från Berlin ännu! Fantastiska hästar och ryttare, härlig stämning, många trevliga mäniskor och inte minst kul resesällskap. Det blev helt enkelt en toppenvecka! För mig som uppfödare så var naturligtvis T2 för young riders det största ögonblicken i mitt "hästliv". Det är inte riktigt fattbart att min uppfödning Milla från Ammor och ambitiösa Jack Eriksson blev världsmästare!
Vi köpte Millas mamma Mynta från Bergshill när hon var ett år. Mynta och ett annat ungsto lekte ovanligt mycket. De betedde sig mer som unghingstar. Mynta reds in och skulle avelsbedömas, men råkade tyvärr ut för en olyckshändelse hos en tränare, så hon har enbart varit avelssto. Mynta har fått åtta avkommor och är numera såld till Malin Runevad.
Milla föddes i september 2007. Det året fick vi tre avkommor efter Dökkvi frá Mosfelli, Milla (u. Mynta från Bergshill), Vonadís (u. Von från Bergshill) och Gramur från Ammor (u. Gáska från Charlottenborg). Milla var tidigt ett väldigt livligt och påhittigt föl precis som mamma Mynta. Hon är född i vackra Hallingeberg i Småland. Vi hade fantastiska hagar, väldigt branta och massor av sten och stenblock. Många gånger fick man hjärtat i halsgropen när hästarna kom i full galopp över stock och sten. Samtidigt fick de verkligen lära sig att hålla reda på var de satte ner hovarna. Milla var väldigt påhittig som exempel när de andra hästarna stod och åt äpplen i ett äppelträd klättrade Milla upp på ett stenblock så att hon kom åt äpplena högre upp. Hon hade många hyss för sig och klättrade gärna upp på möjliga och "omöjliga" stenblock. Milla har alltid velat visa upp sig. När vi fick besök av människor som hon inte kände igen hade hon en egen show. Hon sprang och skuttade omkring och tittade på oss och tyckte att vi skulle uppmärksamma henne och inte de andra hästarna. Hon har en stor personlighet!
Hinni fick ta hand om inridningen och tidigt märktes det att hon var en stjärna. Hinni avelsvisade henne både vid 4 och 6 års ålder. Hon fick ett hingstföl som 5 åring. När Hinni och Beta flyttade tillbaka till Island tog Berglind och Danni över träningen. Berglind tävlade henne 2014 och på hennes 6:e tävling tog hon ett silver i T1 på SM. Det blev även ett silver samma år på GK SM i B-flock.
2015 tog Veronika Karlsson och Jack Eriksson över henne. Jack har tävlat henne sedan dess i T1 och numera även T2. Jack är en väldigt duktig och ambitiös ryttare. Han och Milla har varit i A-final på alla SM. I år blev de svenska mästare och nu även världsmästare i T2. Jag får nypa mig i armen och har ändå svårt att fatta det!
Ett STORT tack till Jack, hans mamma Veronika (tillika hästskötare), tränarna Gummi, Camilla och Hjalti!

Ett jättestort grattis till Jack och Milla, som fick helt fantastiska poäng i T2 och blev svenska mästare! Dessutom fick Jack ett av de absolut finaste priserna man kan få som ryttare dvs Feather prize! Det är ett pris som delas ut för att belöna ryttare för fina prestationer utförda med fjäderlätt ridning och ett gott hästmannaskap! De fina resultaten under året har nu gjort att Jack och Milla får en landslagsplats och att de får åka till VM i Berlin!

Poängen i T2 blev verkligen skyhöga. De hade fått silver om de hade tävlat ibland seniorerna! En enorm prestation!
Kul att notera är även att Millas släktingar visade mycket bra resultat dvs hingstarna Ægir och Oddi från Skeppargården. Ægir är e Fafnir från Götarsvik, Oddi och Milla är ee Fafnir.

Idag dök det upp en artikel på nätet som har skrivits av uppfödaren Per-Ola Forsberg. Artikeln handlar inte om uppfödning av islandshästar, utan är  inriktad mot galopp- och hopphästar, men mycket känns även helt relevant för islandshästavel. Artikeln handlar om hur man väljer ut sina avelsston och det vet vi att i all avel är det stona som är den viktigaste individen! Det finns naturligtvis många filosofier kring hur man väljer och hur man absolut inte skall välja. För egen del tycker jag att det viktigaste är att stoet är en klok och samarbetsvillig individ, med väl separerade och lättridna gångarter plus att hon har en bra funktionell exteriör. Det är naturligtvis trevligt om de är vackra, men det viktigaste är att de har en exteriör som gör att de fungerar bra för prestation när det gäller gångarterna. Detta tycker jag är viktigt oavsett om avkommorna används som trevlig familjehäst eller i tävling på hög nivå. Jag har alltid tyckt att det är väldigt viktigt vad stoet och hingsten har för gener i leden bakåt. Vissa hingstar använder jag inte trots att de har mycket bra gener bakåt. Det finns så många fina hingstar idag men inte speciellt många som jag känner för att använda. Det gäller att försöka få så bra uppfattning som möjligt och studera många hingstar både på avelsvisningar och tävlingar för att få en uppfattning om dem. Det finns ytterst få ston som enbart får toppavkommor, men det finns några enstaka i svensk avel. Det finns även ston och hingstar som verkligen själva är toppindivider,  men som aldrig får några riktigt bra avkommor, men för att ha en chans att få fram bra avkomma är det bra att ha bästa möjliga gener bakåt.
Vid ett av avelsmötena föreläste forskaren Thorvaldur Árnarsson om chanserna att få riktigt bra avkommor. Man kan se det som att:
- Om medelvärdet för föräldrarna är > 8,30 och BLUP för fölen >120 så är chansen för en toppavkomma 1 på 7 avkommor.
- Om medelvärdet för föräldrarna är ca 8,0 och BLUP för fölen ca 115 så är chansen för en toppavkomma 1 på 19 avkommor.
- Om medelvärdet för föräldrarna är ca 7,7 och BLUP för fölen ca 100 så är chansen för en toppavkomma 1 på 42 avkommor.
Arvbarheten är bara 40% därför får inte alltid topphästar avkommor som är topphästar. Avkommorna blir oftast inte lika bra som sina föräldrar.
Samtidigt så visar detta verkligen att det finns mycket att göra som uppfödare för att få de 60% som är miljöbetingelser så bra som möjligt dvs flockfostran, hagmiljö, foder, inridning, träning mm.
I artikeln "Hur väljer vi avelsston?" som jag hänvisade till högre upp, citeras även Jan Greve veterinär, hästkarl och uppfödaren i Holland.  Han säger bl a:

"You need the power of a good mare. That is the part that people forget, you need the power of a family. If you don’t have much money you are better to buy not such a good mare from a good family than buy a good mare from a shit family – she will never breed, she doesn’t have the genes to breed.”
Du hittar artikeln på Ridenews
 

År 2013 var detta en mycket sorglig, men vacker dag. Denna dag, blev Kennings sista i livet. Kenning fick somna in lugnt och värdigt hemma i närheten av sina dotter och sina nära släktingar. Jag är otroligt tacksam över att ha fått äga denna fantastiska häst. Jag saknar denna härliga häst som har gett oss så många glada stunder. Hon var en helt fantastisk ridhäst, uppfostrare, mamma, mormor och mormorsmor. En lyhörd och känslig häst i positiv bemärkelse, alltid vaken och alert med fullt fokus på vad vi människor gjorde. Det var en ren fröjd att bara leda denna fantastiska häst! Nu äger Malin Runevad hennes dotter Mynta från Bergshill och Rebecka Dahlberg äger sonen Amor från Ammor. Kenning har fått flera barnbarn Támyrja från Ammor, Milla från Ammor, Miriam från Ammor, Arnór från Ammor, Álfheiður från Ammor, Heiðir från Ammor, Álfaþór från Ammor, Celsíus från Hermanstorp. Kenning har även fått barnbarnsbarnen Töfrun från Ammor, Arinn från Ammor, Annar från Ammor, Þytur från Himmelsrum och Oliver från Ängdalen-Dalhem.
Tack Marianne Bergman för att vi fick förtroendet att förvalta denna underbara häst de sista nio åren! Kenning blev 26 år hon var e Draupnir frá Hvolsvelli, ee Bylur 892 frá Kolkuósi, u Hardar-Brúnka frá Kolkuósi, ue Hördur 591 frá Kolkuósi